Eräänä päivänä kun avasin purkin kotitekoista puolukkahilloa, tulin ajatelleeksi, että asiat jotka antavat kultareunuksen arkipäivilleni ovat asioita jotka olivat arkista arkea mummon aikana. Kotitekoinen hillo ja mehu, kotona leivottua leipää… On suorastaan nautinto saada käyttää isoisän äidin Xenian itse kudottuja pellavapyyhkeitä. Siinä on laatua kerrakseen, lähes 100 vuotiaat pyyhkeet vaan paranevat pesujen myötä. Tänään kun meitä ympäröi tehdastuotteet ja massatuotetut tavarat on helppoa arvostaa käsitöitä, niissä on persoonallisuus, joskus tuntuu, että jopa sielu. Ennen oli toista. Mutta olivatko ajat huonompia? Kovempia? Vai onko sittenkin niin, että nykyaika on kovempi, automatisoinnista huolimatta. Vai juuri automaation takia? Ennen käytettiin paljon aikaa omien huonekalujen tekemiseen, omien kankaiden kutoamiseen, leivän leipomiseen. Vaihtoehtoja ei juuri ollut. Se mitä tarvittiin, piti yksinkertaisesti tehdä. Mutta kyllä silloinkin osattiin arvostaa hyvää käsityötä. Ero on ehkä siinä, että tänä päivänä ei ole aikaa tehdä itse yhtä paljon. Eikö olekin ristiriitaista? Nyt kun meillä on tiskikoneet, pesukoneet, pölynimurit… Mutta aikaa, onko sitä?
Det slog mig en dag då jag öppnade en burk hemlagad lingonsylt, att det som förgyller min vardag ofta är sådant som var vardagsmat på mormors tid. Hemkokad sylt och hembakat bröd, hemlagad mat gjord på färska råvaror. Jag njuter enormt av mina hemvävda linnehanddukar med handsydda broderier – jovisst, vävda och sydda av morfarsmor Xenia för närmare hundra år sedan. I dag då det mesta omkring oss är fabrikstillverkat och massproducerat är det lätt att sätta värde på det som är personligt och handgjort, något med själ i.
Det var annorlunda förr. Men var det sämre? Var tiderna hårdare? Eller är det ändå så att livet är hårdare nu, trots all automatisering? Eller kanske just på grund av den? Förr sattes mycket tid ner på att tillverka egna möbler, väva egna tyg, baka sitt eget bröd. Därför att det helt enkelt inte fanns så många alternativ. Det man behövde fick man lov att göra själv, rätt och slätt. Men visst värdesattes gott hantverk och omsorgsfulla broderier då som nu. Skillnaden är att nuförtiden har man inte tid att göra lika mycket. Är det inte kontroversiellt? Idag, då vi har diskmaskiner och bykmaskiner, dammsugare och torktumlare. Men tid, det har vi inte, eller?
4 comments:
Du har så bra tankar. vet du, vi har vedeldat hus och det finns folk som inte tror på oss! De tror att vi har batterier gömda nånstans... Vinetrn var varm och vi behövde inte en enda gång bära in våra fula oljebatterier. Att vedelda ger frid och ro för själen...
Xenianamnet har jag hört, fast det inte är så vanligt. Det bodde en gammal tant som hete xenia i våra trakter. Så har jag hört, men aldrig sett henne. kan det vara samma?
Å vad härligt det låter! Ja, det är nog rogivande med knastret från spisen en kall dag! Och så doftar det så gott!
Min morfarsmor Xenia var lärarinna i Dragsfjärd i början av 1900-talet. Hon levde till nära 100 år och dog nångång på 1970-talet. Inte omöjligt att det är samma tant!
Hej!kul att "träffa" på andra bloggare från vårt land :-) Du får gärna länka till mej, blir bara glad!Kan jag länka till dej också?
Javisst hann man med så mycket förr i tiden...Synd att vi lever i ett så stressigt samhälle numera!Alla borde ta sej en tankeställare ibland och tänka på det du skriver :-)
Jag läste någonstans om en nätbutik...är det något man kan få adressen till?
Hej! Roligt att höra från dig! Och roligt om du länkar till mig också!
Jo, besök gärna nätbutiken också :-) Den går under samma namn, www.villaveranda.net
Post a Comment