Monday, April 23, 2007

Vanha pöytä


Tilaa kasvaa

Olen aina ollut eräänlainen täydellisyyden tavoittelija. Erityisesti kotini olen halunnut pitää viimeisen päälle siistinä ja erinomaisessa järjestyksessä. Aikaakin säästyy kun löytää etsimänsä heti eikä tarvitse etsiä. Silmä lepää kun tavarat ovat omilla paikoillaan ja pinnat kiiltävät puhtaana.

Esikoisen synnyttyä jatkoin sinnikkäästi samaa linjaa. Putsasin pienimmätkin tahrat heti pois, siivosin epätoivoisesti liidunjäljet keittiökaapeista, ja pidin huolen siitä että vesiväreillä leikittiin vain kaakeloiduissa tiloissa. Olohuoneen lasipöydän pyyhkäisin lasinpesuaineella parikin kertaa päivässä. Suuri osa siitä ajasta kun lapsi nukkui päiväunet kävelin ympäri taloa puhdistusainepullo yhdessä kädessä, rätti toisessa.

Toisen lapsen syntymän jälkeen luovutin. Taistelu tahroja ja elämisen jälkiä vastaan kävi ylivoimaiseksi. Mieluummin käytän aikaa lasten kanssa olemiseen kuin siivoamiseen. Lasipöytäkin on vaihtunut vanhaan puupöytään jossa näkyy elämisen jäljet jo parinsadan vuoden takaa. Eipä haittaa jos tulee vielä jokunen naarmu. Kodissamme on nyt kaikilla tilaa kasvaa, äidilläkin.

Utrymme att växa

Jag har väl alltid varit något av en perfektionist. I synnerhet har jag velat hålla mitt hem i utomordentlig ordning och i puts blank skick. Man sparar både tid och nerver då var sak är på sin plats och man inte behöver leta efter nånting. Det är på något sätt lugnande och rogivande då ytorna skiner och det är ordning omkring en.

Efter att vårt första barn kommit till världen fortsatte jag samma linje. Jag putsade omedelbart bort den minsta fläck, torkade desperat bort kritfärg från köksskåpen och var noga med att pojken fick måla med vattenfärger endast i kaklade utrymmen. Vardagsrummets glasbord torkade jag med fönsterputs ett par ganger om dagen. En stor del av den tiden pojken sov sina dagstupplurer gick jag omkring med städmedel i ena handen, trasan i den andra.

Så föddes vår andra pojke. Jag gav upp. Kampen mot fläckar och spår av det vardagliga livet blev för mycket för mig. Hellre tillbringar jag tid med barnen än med att städa. Glasbordet har vi bytt ut mot ett gammalt träbord, med spår av liv från över tvåhundra år tillbaka. En skråma eller två till är inte hela världen. Nu finns det utrymme att växa i vårt hem, också för mamma.

Wednesday, April 18, 2007


Kundkontakter

Innan jag öppnade min internetbutik oroade jag mig lite för att kundkontakterna kommer att vara ytliga och opersonliga p.g.a. av man sällan träffas personligen. Nu har jag till min stora glädje fått märka, att så är inte alls fallet! Det kan också vara mycket givande att hålla kontakt per telefon och e-post. Jag har fått varma tack, uppmuntrande meddelanden och en massa positiv feedback. TACK till er alla! Vi håller kontakt också i fortsättningen!

Yhteydenpito

Ennen verkkokaupan perustamista pelkäsin vähän, että kontaktit asiakkaisiin ovat kovin pintapuolisia ja jäävät persoonattomiksi. Nyt olen saanut huomata, että kaikkea muuta! Vaikka harvoin tapaan asiakkaita henkilökohtaisesti, yhteydenpito puhelimitse ja sähköpostitse on aivan ihanan antoisaa! Olen saanut lämpimiä kiitos-viestejä, kauniita kannustusviestejä ja muutenkin mieltä lämmittävää palautetta! KIITOS teille kaikille ja pidetään yhteyttä jatkossakin!

Sunday, April 15, 2007

Jobb och "jobb"

Någon kanske undrade varför jag tidigare skrev att jag börjat ett nytt "jobb". Åtminstone i teorin sköter jag butiken på deltid, fast i praktiken använder jag nog en stor del av dygnets timmar till den. T. om. i sömnen får jag idéer om hur jag skall utveckla den vidare. Dethär är precis så roligt som jag trodde, om inte roligare! Dessutom måste jag ännu en tid vänja mig vid tanken att jobb och nöje faktiskt är samma sak!

Työ ja "työ"

Joku ehkä ihmettelee miksi kirjoitin tuohon alkuun, että olen aloittanut uuden "työn". Asia on niin, että pidän kauppaa toistaiseksi ainakin teoriassa osa-aikaisesti, vaikka käytännössä kaupan pito vie vuorokaudesta suuren osan. Unissanikin ideoin ja kehittelen uusia juttuja. Tämä on niin hauskaa, että se vain vie mukanaan! Lisäksi minun täytyy vielä vähän tottua ajatukseen, että työ ja hupi on yksi ja sama asia!

Saturday, April 14, 2007

Minnen från en annan kust

Jag skrev tidigare om hur viktig skärgården är för mig. Jag måste nog emellertid medge, att en pytteliten del av mitt hjärta lämnade jag på andra sidan avAtlanten. För något år sedan bodde vi i Texas och dit längtar jag alltid emellanåt. Villa Veranda har hämtat inspiration från östukustens stiliga villaliv, men också i Texas fanns en motsvarande, om än lite mera "relaxed" stil vid kusten. Trots att vi bodde en 8 timmars bilresa från kusten, körde vi dit alltid då vi hade möjlighet. Alldeles utanför storstaden Corpus Christi ligger öarna Padre Island och Mustang Island, med sina oändliga sanddyner och stränder. Doften av hav, vinden och stränder kan man bli beroende av.

Muistoja muualta

Olen tässä aiemmin kirjoittanut suhteestani saaristoon ja sen tärkeydestä. Kuitenkin on myönnettävä, että pienenpieni pala sydämestäni olen jättänyt myös aavan meren toiselle puolelle. Muutama vuosi sitten asuimme Yhdysvalloissa, Teksasissa, ja sinne tekee aina välillä mieli palata. Villa Verandan tyyli on saanut vaikutteita itärannikon huvilaelämästä, mutta myös Teksasin rannikolla oli vähän vastaava mutta rennompi rannikkotyyli. Vaikka kotoamme oli noin 8 tunnin ajomatka rannikolle, sinne oli välillä vaan pakko päästä. Suuntanamme oli aina suurkaupunki Corpus Christi ja sen ulkopuolella sijaitsevat Padre Island ja Mustang Island, pitkine rantoineen ja hiekkadyyneinen. Suolaisen meren tuoksu, tuuli ja rannat aiheuttavat ilmeisesti riippuvuuden.

Friday, April 13, 2007

Början på något nytt

Så har jag då börjat mitt nya "jobb" - min egen nätbutik öppnade på adressen www.villaveranda.net! Min tanke med butiken är att erbjuda vackra produkter åt alla, också åt dem som inte bor nära köpcentra och butiker. Den andra idén med butiken är att den skall fungera som en kanal för de skickliga hantverkare som bor i skärgården, så att de kan sälja sina produkter året om, över hela landet.

Skärgården betyder mycket för mig. Jag är född här och har bott här så gott som hela mitt liv, med undantag för studietiden och några utlandsvistelser efter det. Dessutom är traditioner viktiga för mig. Min morfarsfar och morfar byggde träbåtar, och i pappas händer formas såväl trä som metall. Jag har inte ärvt deras händighet, mina verktyg är pennan och min dator. Men mitt arbete gör jag vid det skrivbord som min morfar egenhändigt byggt i gåva åt sin pappa. Det känns fint att tänka att min morfarsfar suttit vid samma skrivbord då han planerat sina båtar. Och här sitter jag nu nästan hundra år senare och skriver och planerar websidor. Verktygen har ändrat, men arbetet i sig går ut på detsamma: en strävan efter hög kvalitet, noggrannhet och "något eget" över resultatet. Då jag lyckas med mitt arbete vet jag att de ler nöjda och tänker "just så flickan, dedär gjorde du bra"! Och då jag någon gång har motgångar kan jag nästan höra dem viska "dedär klarar du nog, upp med hakan bara!

Thursday, April 12, 2007

Uuden alku

Aloitin uuden "työn" - verkkopuotini on nyt avattu osoitteessa www.villaveranda.net. Kaupan perusajatuksena on tuoda kauniita tuotteita jokaisen ulottuville, kaikki kun eivät asu lähellä kaupunkeja ja kauppakeskuksia. Toisena ajatuksena minulla on tarjota mahdollisuus taitaville saariston käsityöläisille myydä tuotteitaan ympäri vuoden, ympäri Suomen.

Saaristo on minulle tärkeä, olen syntynyt ja elänyt saaristossa koko elämäni, opiskeluaikaa ja muutamia ulkomaanjaksoja lukuunottamatta. Lisäksi arvostan perinteitä. Isoisoisäni ja isoisäni rakensivat puuveneitä, isäni käsissä vääntyy niin puu kuin metalli. Minulla ei ole heidän kädentaitojaan, minun työvälineeni ovat kynä ja tietokone. Työni teen isoisän omalle isälleen lahjaksi rakentaman kirjoituspöydän äärellä. Tuntuu huikealta ajatella, että isoisoisäni on istunut saman kirjoituspöydän ääressä suunnitelemassa veneitään. Tässä minä istun nyt, kirjoitan ja suunnittelen verkkosivuja. Työvälineet ovat toiset, mutta työ sinänsä on pysynyt aika lailla samanlaisena - korkea laatu, tarkkuus ja se jokin "oma juttu" lopputuloksessa. Onnistumisen hetkinä tiedän, että hymyilevät tyytyväisinä "niin sitä pitää, likka!". Ja kun joskus kohtaan vastoinkäymisiä melkein kuulen heidän kuiskaavan "kyllä sinä tyttö tuosta selviät, leuka pystyyn!"